Klickar mig in på Google och vips så har jag i stort sett alla symtom för nedsatt sköldkörtelhormon... Nu tycker ni att jag är löjlig, att jag tycker det är en stor grej fastän att det är så vanligt ibland oss svenskar. Vet ni, då låter jag er tycka det! 

Jag tycker att det är en stor grej då det inte är min egen kropp som "valt" detta. Vet inte hur jag ska förklara mig... Jag hade tyckt att det var helt okej, kanske till och med skönt, om man tagit blodprover efter att varit trött och hängig och fått svaret "Det är din kropp som försöker förklara för dig att du får för lite sköldkörtelhormon och att mer måste tillsättas", tada! Bra jobbat kroppen! Men i mitt fall är det så att kroppen är ur balans, blivit utsatt för både cytostatika och strålning... Min kropp är bra, den har klarat allt detta, men samtidigt kan jag inte låta bli att vara sur! Fuck allting! Vill bara vara 110% frisk! 

Det gör mig också rädd att det gått så fort efter strålningen som detta visas... De varnade mig, men de varnade oss också för att det kunde uppstå problem med hjärta och att framtida bröstcancer främst på höger sida var möjligt... 

Ja pappa, jag är negativ, men då kan det bara bli mer positivt! Eller så är det bara hormonet som inte finns som talar... He he! Må proverna vara återställda om 3 månader!

En sak till jag måste vara bitter över (Gud vad bittert, är glad i verkligheten - utåt 😉)... Förkylning! Vad är en jäkla förkylning emot en "cytostatika-bakfylla"!? Ingenting! Jo, för minnet är så kort så det är nästan jobbigare nu att vara förkyld! Sjukt! Försöker tänka positivt och att jag varit med om värre samtidigt som jag försökt intala mig själv tidigare att leva här och nu! 

Nä, upp och snyta mig, rycka till mig! Förlåt! Var glada!

Livet är underbart, vi lever ju!

Kram på er! ❤️

 

Jag hade ljugit om jag sa att jag inte var nervös! Men jag vet inte vad jag är nervös för? Det är inte direkt, konstigt nog, att jag är rädd att det är tillbaka, för det är ingenting jag kan påverka! Det är svårt att gilla läget, men om så är fallet, att någonting ser konstigt ut, är det bara att gilla läget och kämpa på, på nytt! Jag tror mer att jag i så fall är rädd för att andra ska veta att jag är sjuk, att försöka komma tillbaka än en gång efter tillfrisknande och att min familj ska behöva genomgå allting än en gång. Tror jag. .. Okej, jag är nog rädd för allting egentligen! 

 

_________

Längre än så hann jag inte innan pappa hämtade upp mig. Vi åt lunch, gjorde nytt pass och åkte till sjukhuset för att möta upp mamma och träffa läkaren!

Jag är frisk, denna månaden också - fri ifrån cancer! Det enda är att min sköldkötel eventuellt kan ha tagit lite stryk.. Jag har lägre sköldkötelhormon än vad man ska ha, dock kan det vara så att kroppen är trött och är påverkad av strålningen än! Vi kommer att vänta tills nästa kontroll och ta nya prover och se om det är några förändringar, både positiva och negativa, på sköldköteln. Nedsättning av detta hormonet kan göra att man blir trött (check!), lättirriterad/orkeslös (check!) och även att man går upp i vikt (?). Jag hoppas innerligt att mina prover då ser bättre ut till nästa kontroll men annars kommer medicin sättas in och så kommer de värdena också att bli bra och återställda så länge jag medicinerar - dock hade jag helst allt vad medicin heter!

Så, en liten uppdatering från en väldigt, väldigt trött Becca efter flera oroliga nätter! Men nu kan vi slappna av i några månader till!