Mycket annat har hänt men det tar jag i ett annat inlägg så att jag kan fortsätta hålla bloggen vid liv, fastän det är tufft! 

Men hursomhaver, idag ett år som frisk, bara 4 år kvar till friskfrisk, det måste firas!!  

❤️✌️

Idag är jag nervös, eller nervositeten har väl egentligen funnits där mer eller mindre senaste veckan. Varenda lilla smärta eller ovanlig känsla och jag tror att den är tillbaka - cancern. 

Jag har alltid varit nervös inför återbesöken men denna gången är det något värre än tidigare. Jag vet att jag inte varit lika "hälsosam" som jag annars försökt att vara. Jag har både varit dålig på att träna (=endast promenader och nååågon löprunda) och maten har jag egentligen inte brytt mig om alls... Jag har liksom tappat allt mentalt, inte känt mig motiverad och väldigt nere! 

Jag är rädd men har lovat mig själv att efter dessa proverna, klämningarna och återbesöket så ska jag ta tag i allt igen - det blir inte bättre och verkligen inte lättare av att tycka synd om sig själv! Jag ska ta tag i mig själv för OM den lilla jäveln skulle bestämma sig för att komma tillbaka så är jag mycket bättre förberedd om jag mår bra mentalt och framförallt fysiskt! Och OM den skulle komma tillbaka, då tar vi det då, det går inte att älta! 

Jag hade behövt gå till någon och bearbeta, jag vet! Men Kalmar är Kalmar och Kalmar vet tydligen inte hur man "hanterar unga som varit sjuka" enligt min läkare... 

Nu ska jag rycka upp mig, snart sätta på Emla och sen åka och ta prover hos sjukhuset! Jag är frisk och detta gör vi bara för "säkerhets skull", eller hur?

Kram!

I mars 2013 fick jag reda på att jag hade drabbats av Hodgkins lymfom, vilket i min värld var helt obegripligt och svårt att förstå. Folk runtomkring blev också snabbt blev indragna och många visade sitt stöd genom att köpa "Fuck cancer"-armbanden!

Allting gick väldigt fort för mig och jag skriver om allting här i min blogg. Jag har fått mycket uppmärksamhet kring min sjukdom i Kalmar just för att jag varit så öppen och vågat dela med mig av såväl det negativa men också det "positiva" och att man måste försöka fortsätta leva trots tuffa behandlingar, tråkiga besked och rena skitdagar - men framförallt alla onda tankar som kommer till en.

Träningen var viktig för mig redan innan sjukdomen och jag hade fått i present ifrån min mamma att träffa en PT för att bygga upp min då taniga kropp. Denna PTn blev en fin vän till mig som sedan fick mitt cancerbesked över telefon av mina föräldrar… 

När jag sedan hade avslutat mina cytostatikabehandlingar och strålningsomgångar så ville jag komma igång med "riktig" träning igen efter drygt ett års lugna promenader. Jag träffade Sara (PT:n) som hjälpte mig att lägga upp försiktiga pass som skulle hjälpa min kropp att försiktigt komma tillbaka igen - det mötet ❤️ och att få komma till gymmet ❤️!!! Så småningom blev jag frisk och Sara och jag började prata om att starta någon sorts insamling till Ung cancer. 

Sara har varit en stor stöttepelare för mig och en viktig del i mitt liv både innan och efter sjukdomen! Vi kan inte vara tacksamma nog, jag och min familj! En sån tjej!

Vi tror kanske just att jag klarade behandlingarna så pass bra är mycket tack vare min tidigare träning tillsammans med min tränare och vän - jag svarade bra på behandlingarna och klarade också att leva "normalt" bara några dagar efter cytostatikabehandlingar osv - min historia fick ett lyckligt slut! 

TILL SAKEN!

Vi har nu planerat att anordna Gratis träningspass med frivillig donation till Ung cancer! För vi tänker fortsätta kämpa! 

HAPPY HOUR!

Idag för ett år sedan fick jag besked om att jag hade fått cancer i lymfkötlarna i halsen, då visste jag inte att det fanns på fler ställen i kroppen. Idag för ett år sedan visste jag inte vad som väntade- hur min kropp skulle svara på cellgifterna, hur länge jag skulle gå på mediciner, om jag skulle strålas, läggas in... Om jag överhuvudtaget skulle överleva även fast "oddsen" var bra för unga som fick Hodgkins lymfom!

Idag sitter jag här, starkare, lite klokare och mer levande än förr!

Häromkvällen såg jag på "Jills veranda" när Kristian Gidlund gästade - detta spelades in fyra månader innan han gick bort. Det gick då upp för mig att man kan aldrig vara tacksam nog inför livet! Jag skulle mycket gärna kunna vara han och varit/bli lika sjuk som Kristian blev... Men så går inte att tänka, för vi måste vara tacksamma för det vi har, att vi får leva och för att vi får vara friska när vi är det! Man kan inte tänka på allt som kan hända eller tänka att "om man bara gjort saker annorlunda" när saker inträffar... 

Jag är oerhört tacksam för livet och att idag vara frisk, att ha haft och fortfarande ha så fina och otroligt stöttande människor runtomkring mig. Jag och min familj har verkligen fått erfara hur många omtänksamma själar vi har runtom oss som har gråtit, skrattat, känt smärta och kämpat med oss! ❤️

Detta inlägget var oerhört svårt att skriva och jag har skrivit, suddat, läst, suddat, skrivit.... Fick ihop lite men känslorna de kommande veckorna kommer vara många och jag får inte ner i skrift hur det känns... Jag är oerhört tacksam över att jag idag är frisk men alla minnen dyker upp nu när det är ett år sedan allt hände och även om det är bra nu så var det tuffa kommande veckor jag hade framför mig då! Jag kommer "lida"  med den tjejen jag var då och tänka på hur stark jag och min familj varit i allting vi tvingades gå igenom - det kanske kan förklara om jag uppfattas som annorlunda de kommande dagarna, hoppas ni är förstående!

Puss o kram!

Klickar mig in på Google och vips så har jag i stort sett alla symtom för nedsatt sköldkörtelhormon... Nu tycker ni att jag är löjlig, att jag tycker det är en stor grej fastän att det är så vanligt ibland oss svenskar. Vet ni, då låter jag er tycka det! 

Jag tycker att det är en stor grej då det inte är min egen kropp som "valt" detta. Vet inte hur jag ska förklara mig... Jag hade tyckt att det var helt okej, kanske till och med skönt, om man tagit blodprover efter att varit trött och hängig och fått svaret "Det är din kropp som försöker förklara för dig att du får för lite sköldkörtelhormon och att mer måste tillsättas", tada! Bra jobbat kroppen! Men i mitt fall är det så att kroppen är ur balans, blivit utsatt för både cytostatika och strålning... Min kropp är bra, den har klarat allt detta, men samtidigt kan jag inte låta bli att vara sur! Fuck allting! Vill bara vara 110% frisk! 

Det gör mig också rädd att det gått så fort efter strålningen som detta visas... De varnade mig, men de varnade oss också för att det kunde uppstå problem med hjärta och att framtida bröstcancer främst på höger sida var möjligt... 

Ja pappa, jag är negativ, men då kan det bara bli mer positivt! Eller så är det bara hormonet som inte finns som talar... He he! Må proverna vara återställda om 3 månader!

En sak till jag måste vara bitter över (Gud vad bittert, är glad i verkligheten - utåt 😉)... Förkylning! Vad är en jäkla förkylning emot en "cytostatika-bakfylla"!? Ingenting! Jo, för minnet är så kort så det är nästan jobbigare nu att vara förkyld! Sjukt! Försöker tänka positivt och att jag varit med om värre samtidigt som jag försökt intala mig själv tidigare att leva här och nu! 

Nä, upp och snyta mig, rycka till mig! Förlåt! Var glada!

Livet är underbart, vi lever ju!

Kram på er! ❤️