Idag för ett år sedan fick jag besked om att jag hade fått cancer i lymfkötlarna i halsen, då visste jag inte att det fanns på fler ställen i kroppen. Idag för ett år sedan visste jag inte vad som väntade- hur min kropp skulle svara på cellgifterna, hur länge jag skulle gå på mediciner, om jag skulle strålas, läggas in... Om jag överhuvudtaget skulle överleva även fast "oddsen" var bra för unga som fick Hodgkins lymfom!

Idag sitter jag här, starkare, lite klokare och mer levande än förr!

Häromkvällen såg jag på "Jills veranda" när Kristian Gidlund gästade - detta spelades in fyra månader innan han gick bort. Det gick då upp för mig att man kan aldrig vara tacksam nog inför livet! Jag skulle mycket gärna kunna vara han och varit/bli lika sjuk som Kristian blev... Men så går inte att tänka, för vi måste vara tacksamma för det vi har, att vi får leva och för att vi får vara friska när vi är det! Man kan inte tänka på allt som kan hända eller tänka att "om man bara gjort saker annorlunda" när saker inträffar... 

Jag är oerhört tacksam för livet och att idag vara frisk, att ha haft och fortfarande ha så fina och otroligt stöttande människor runtomkring mig. Jag och min familj har verkligen fått erfara hur många omtänksamma själar vi har runtom oss som har gråtit, skrattat, känt smärta och kämpat med oss! ❤️

Detta inlägget var oerhört svårt att skriva och jag har skrivit, suddat, läst, suddat, skrivit.... Fick ihop lite men känslorna de kommande veckorna kommer vara många och jag får inte ner i skrift hur det känns... Jag är oerhört tacksam över att jag idag är frisk men alla minnen dyker upp nu när det är ett år sedan allt hände och även om det är bra nu så var det tuffa kommande veckor jag hade framför mig då! Jag kommer "lida"  med den tjejen jag var då och tänka på hur stark jag och min familj varit i allting vi tvingades gå igenom - det kanske kan förklara om jag uppfattas som annorlunda de kommande dagarna, hoppas ni är förstående!

Puss o kram!