Det har inte hänt någonting, just därför det inte hänt någonting här - heller... 

Jag springer ut till brevlådan varje dag när jag hör brevbäraren trixa utanför, i hopp om att kallelsen från Linköping ska ligga överst. Men den som väntar på något "gott"..! 

Hunnit med ett möte på Försäkringskassan för någon vecka sen. De ville veta vem jag var och om hur jag levde. Jag gick dit med magont, taggarna utåt och var rädd att behöva försvara mig. Min handläggare var trevlig och mötet gick snabbt och smärtfritt - behövde inte riva upp såren än en gång gällande sjukdomen! 

Livet rullar på fastän att jag inte vet. Jag kan inte gå runt och vara ledsen över någonting som jag inte vet hur det kommer sluta eller hur det ser ut. 

Barbro, städerskan, sa till mig att jag lyser av energi! Det lyfte mig så - jag lyser utåt!

"Rebecca, akta dig för energitjuvar. Tyvärr finns det många såna, runt dig också" - jo jag vet!