I måndags var jag på sjukhuset och fick veta att blodproverna såg mycket bra ut, lungorna och hjärtat lät fint och jag hade klarat strålningen otroligt bra hälsade de i Linköping! Jag ska vänta 8-12 veckor på att få göra den slutliga röntgen och även fast proverna såg ut som de skulle så mår jag bara illa vid tanken av att behöva vänta! Jag är rädd och det gör ont i både mage, huvud och hjärta av att inte veta hur det ser ut inuti mig...

Jag har fått kontakt med min kurator igen, vilket jag märkt var viktigt för mig! För även om, som hon sa, den elaka sjukdomen i mig är förintad så är jag fortfarande sjuk i själen! Detta var ingenting jag direkt hade planerat in i mitt tjugoettåriga liv - sluta jobba, träna, växa och leva! Jag är trött och ledsen då allt kommit ifatt mig nu... jag är rädd att få benen på mig undansparkade om jag vågar hoppas och gå tillbaka till mitt vanliga liv igen för att sen få veta att jag måste fortsätta behandlas! Jag vill bara få den förbannade röntgen gjord så att jag kan slappna av, ett tag i alla fall!

Om det visar sig att allting är dött, som ska vara det, så kommer det räcka med att fortsatta kontroller var tredje månad till att börja med.

Är så jäkla trött på detta och det ska bli så skönt att åtminstone försöka komma tillbaka kroppsligt med hjälp av Sara på gymmet! Nu ska jag bli frisk och mer hälsosam! Jag ska försöka återgå till mitt tidigare liv inom träning och hälsa som varit viktigt och hjälpt mig både innan och i sjukdomen!

Guld värda är alla fina människor på Nordic club!

Man lever bara en gång vänner, ta vara på livet och lev väl, men glöm inte att unna dig, för man kan dessvärre aldrig förutspå framtiden!

Fuck cancer!