Idag är jag nervös, eller nervositeten har väl egentligen funnits där mer eller mindre senaste veckan. Varenda lilla smärta eller ovanlig känsla och jag tror att den är tillbaka - cancern. 

Jag har alltid varit nervös inför återbesöken men denna gången är det något värre än tidigare. Jag vet att jag inte varit lika "hälsosam" som jag annars försökt att vara. Jag har både varit dålig på att träna (=endast promenader och nååågon löprunda) och maten har jag egentligen inte brytt mig om alls... Jag har liksom tappat allt mentalt, inte känt mig motiverad och väldigt nere! 

Jag är rädd men har lovat mig själv att efter dessa proverna, klämningarna och återbesöket så ska jag ta tag i allt igen - det blir inte bättre och verkligen inte lättare av att tycka synd om sig själv! Jag ska ta tag i mig själv för OM den lilla jäveln skulle bestämma sig för att komma tillbaka så är jag mycket bättre förberedd om jag mår bra mentalt och framförallt fysiskt! Och OM den skulle komma tillbaka, då tar vi det då, det går inte att älta! 

Jag hade behövt gå till någon och bearbeta, jag vet! Men Kalmar är Kalmar och Kalmar vet tydligen inte hur man "hanterar unga som varit sjuka" enligt min läkare... 

Nu ska jag rycka upp mig, snart sätta på Emla och sen åka och ta prover hos sjukhuset! Jag är frisk och detta gör vi bara för "säkerhets skull", eller hur?

Kram!