Jag kan säkert låta väldigt velig. Positiv, negativ, positiv, negativ... Men jag kämpar med det - dagarna, tankarna, känslorna. Man försöker vara positiv och hålla huvudet uppe i ovissheten, för det är där vi lever - jag och min familj, men även mina vänner. Det är svårt att skapa sig en bild och uppfattning om framtiden, svårt att våga börja bygga, när man inte vet. 

Livet är bra orättvist men det är bara till att fortsätta kämpa. Ingenting blir bättre av att ge upp och ingen mår bättre av det. Trots att jag ÄR färdigbehandlad så kämpar jag fortfarande mot cancern, framförallt psykiskt och mentalt, tills jag vet om den är död. Om den gett upp och jag har vunnit över den! 

Imorgon ska jag till min kurator och hoppas jag blir lite klokare och aningen mer medveten om hur den närmsta tiden ser ut för mig. 

Nu hoppas jag John Blund kommer och hälsar på så alla dumma tankar lämnar mig ifred!