Fyra dagar sedan min första cytostatikabehandling – de lyckades klämma in den förra veckan också. En väldigt hektisk och krävande vecka. En vecka med massa sjukhusbesök, mediciner, nålar och sådant jag helst undviker. Men jag klarade det också.

Vi har försökt få påsken att se så traditionell ut som möjligt. Ett påskägg letades upp på darrande ben, vilket även det påverkar en psykiskt. Att något så enkelt och vanligtvis roligt kan vara så krävande! Jag har rört mig mellan toaletten och sängen – sovit, försökt äta och kollat på tv.
Min matlust har varit noll, vilket jag aldrig varit med om innan, inte ens vid sjukdom. Så fort jag nämnt någon mat har mamma och pappa snappat upp det och fixat det. Som härom kvällen, pizzasallad.

Något som under dessa dagar lyft upp mig var ett besök ifrån Nina. Jag fick ett fint påskägg ifrån hennes familj och hann prata lite om det som hänt.
Idag är första dagen jag mår ”hyfsat”, i alla fall i matväg. Jag har ätit i stort sett som vanligt och fått i mig lite för mycket godis!!!  Dock har jag börjat få tillbaka klådan som är det enda symptomet jag hade på Hodgkins, men den försvinner förhoppningsvis efter bad och smörjning.

Någonting som jag nu förstått är att jag måste ta mig i kragen under de veckorna jag inte har behandlingar för att umgås, berätta och visa att jag är stark och att man kan må bra! Jag kommer inte kunna låsa in mig för att det är jobbigt att prata om sjukdomen och sedan bara bli frisk och gå runt alla frågor och alla känslor. Det kommer förmodligen ta några dagar eller kanske till och med några veckor innan jag orkar börja umgås med folk och berätta. Men det kommer det också!

Denna vecka innehåller som det ser ut just nu bara ett sjukhusbesök på torsdag med massa prover.