17/4-2013

Tankarna är givetvis oerhört många när man får besked om en hemsk sjukdom som cancer.
Ett förövrigt oerhört fult ”samlingsnamn” för TVÅHUNDRA olika sjukdomar. Ett
ord som man förknippar med döden. Ett ord man förknippar med smärta. Ett ord
man förknippar med sympati, ett ord man förknippar med ”tycka-synd-om”…

En av mina första tankar när jag fick beskedet var faktiskt inte om jag skulle
dö utan det var om mitt hår skulle ramla av skallen! Kan tyckas ytligt och
fåfängt, men nej! Att veta att man kan förlora sin kvinnlighet och ”identitet”
som en 20årig tjej är inte lätt, det är så jävla orättvist att det ens kan få
hända. Håret växer ut, ja visst det vet jag med, men under tiden… Man blir
blottad! Folk ser att man är sjuk, folk ska tycka synd om en och man är annars
tvungen att bära peruk. Jag tänkte på håret just för detta. Att jag inte skulle
känna mig som mig, men främst att folk skulle se att jag är sjuk!

… Jag kan ha tur i oturen! När jag var på sjukhuset sist träffade jag en kille
med samma sjukdom som mig. Han hade behandlats i över ett halvår och det enda
han hade märkt av var att håret blev tunnare. En av mina sköterskor sa ”Det är
många Hodgkins-tjejer som inte ens tappar håret”… Vi ska kolla på peruk och
beställa en ifall att, men jag kanske inte behöver utstå det som jag befarat
från de första sekunderna. Mitt hår kanske får sitta kvar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback