När folk frågar hur man mår och de egentligen syftar på hur cancern mår, när det märks att folk blir chockade över att man svarar att man mår bra…

Det är svårt som ”ny-diagnoserad” att förstå och man kanske inte har satt sig in i det – man försöker så gott som möjligt att slippa sätta sig in i det. Jag går inte hela tiden runt och tänker på att jag har cancer, att jag numera är tvungen att leva med det sjukdomen ett tag och att jag kommer leva med att ha varit en cancerpatient resten av mitt liv. Jag kanske mår bra. Jag mår jättebra fysiskt en men har mina svackor psykiskt.

Någonting som jag kan känna lite rädsla och skam över är att jag kanske går ur sjukdomen med tanken att det inte var så farligt… Samtidigt försöker jag förklara för mig själv att det är så det ska vara om man har bra nära och kära. Folk som verkligen bryr sig och en familj som gör allt för att man ska må bra och kunna leva så normalt som möjligt.

Det händer henne eller honom men det händer inte mig. Jo! Nu har det hänt mig och det är bara att ”gilla” läget. Jag har min tredje behandling på torsdag, kanske den näst sista innan strålning. Jag vet att jag mår dåligt fyra-fem dagar men sedan kommer jag kunna leva ”normalt” tillsammans med min sjukdom ungefär en vecka. Jag ser ljuset under dagarna man mår dåligt, ljuset till de bra veckorna! Den tiden är den viktigaste för en Hodgkins-tjej!