Under hela min sjukdom har jag velat kunna visa folk att man kan leva, kanske inte normalt, men Leva med cancer! Även om man är sjuk så lever man bara en gång och måste ta vara på varje dag som om de vore den sista!

Jag blir så oerhört rörd och också någonstans inom mig lite stolt när jag ser att min vän Ludvig skriver om mig på Twitter, skriver att jag är stark och någonstans att han verkligen tror på mig! När sedan 14 personer favoritmarkerar och 5 stycken retweetar så känner man att folk verkligen vet, tycker och Bryr sig! Sånt värmer mitt hjärta otroligt under dessa tider!

Nästa vecka är jag förhoppningsvis klar med mina behandlingar mot den här sablans sjukdomen! Jag får vänta någon månad innan "besiktningen" (väntetiderna...) och efter det hoppas jag att mina år mot friskförklaring kan börja! Dock(!!) är jag långt ifrån frisk... Psykiskt. Jag är medveten om att det tar månader och kanske år, att man aldrig glömmer men man är illa tvungen att leva med det - vilket jag klarar utan problem eftersom (inte om, utan..) när jag överlever denna sjukdomen då har jag fasen vunnit det störta och högsta priset man kan - att överleva och övervinna cancern!!