När ens lillasyster går fram till en, ger en kram och säger "Lycka till på behandlingen! Du är stark!" med tårar i ögonen, då är det svårt att hålla igen, att vara kaxig! Det är inte i den situationen man ska behöva vara med sin lillasyster. Det är viktigt att jag nu försöker vara en förebild och visa hur man ska kämpa - fastän det är svårt!

Åttonde och sista cytostatikabehandlingen är gjord! Jag skulle varit klar för 8 veckor sedan, 2 månader, men det är svårt att älta nu! Jag är på god väg och har snart överlevt en dödlig sjukdom - det måste betyda att jag är stark någonstans!

När folk utifrån skriver och säger att man inspirerar dom, att de tänker på en och hejar på när man fortsätter kämpa gör att jag blir helt varm i själen! Fina människor! Det betyder så mycket att bara lämna ett ord! Folk tycker det är svårt och håller sig borta för att man är rädd att säga någonting fel, men när man är mitt i det så bryr man sig inte om småsaker - man blir så oerhört glad av ett "kämpa på!", "jag beklagar" eller "jag tänker på dig"... Och våga fråga! Jag berättar hellre än att skitsnack skapas och massa påhitt kring denna hemska sjukdom!

Många tycker det är tråkigt att jag inte har några bilder på bloggen men jag har faktiskt inga bilder överhuvudtaget från min sjukdomstid eller vistelse på sjukhuset. Lite bilder utifrån med familjen men de ligger på Facebook och Instagram.
Jag har valt att inte ta några bilder under mina sjukhusvistelser eller när jag ligger hemma och mår dåligt just för att jag inte vill titta tillbaka och må dåligt, tycka synd om mig själv och få ont i magen över allting igen när det är över- allt det där känner man redan utan massa bilder, för det får man! Kanske att jag lägger upp bilden på knölen jag upptäckte på halsen, och skulle skicka till pappa, så att ni ska få se vilka undervärk de där "hemska" giftena faktiskt gjort! Kanske att jag lägger upp bilder på mina utflykter med familjen, men jag vill inte ha en alldeles för deprimerande blogg, sjukdomen i sig är redan deprimerande och då behöver man lite glädje i vardagen!