Idag är ingen bra dag. Jag vill helst inte gå utanför dörren alls, men
det är då det är som viktigast att ta sig i kragen, byta om och bara gå ut. Jag
har ringt sjukhuset och sagt att jag valt att inte ta mina prover idag, jag tar
dem imorgon istället – känns bra att man kan styra lite själv och sköterskorna
på dagvården på avdelning 18 är tillmötesgående (fastän jag inte fick slippa
helt och hållet…)!

Som jag skrivit förut så är det skötorskorna på dagvården som gör att jag
orkar. Landstinget övriga personal är långt ifrån hjälpsamma! Jag förstår att
de är vanliga människor som också kan vara sjuka, som också har familjer och
tragedier i släkten men det är väl knappast så att det bara finns en person på
varje position? Behöver en människa hjälp och har tagit så mycket mod till sig
att både erkänna för sig själv och för andra och ta steget till att våga ta
hjälp, söka vård eller vad det nu kan vara man behöver hjälp med så är det
minsta man kan göra att försöka hjälpa!? Det är deras jobb! Det krävs mycket
för att våga erkänna att man, som i exempelvis mitt fall, behöver prata med
någon… vilket jag nu gett upp!

Ingen i min släkt, varken på mamma eller pappas sida, har haft Cancer så långt
bak vi kan se. Hodgkins är ingen ”ärftlig” form men jag slutar inte fråga mig
själv vad jag gjort för fel!? Jag ÅT bra, jag TRÄNADE bra, jag röker inte,
festar och dricker alkohol ytterst sällan och i de fall ytterst lite! Jag
GJORDE allt man skulle för att undvika Cancer, jag var den personen som enligt
alla dessa råd var skyddad ifrån att drabbas! Dessa råd är bullshit och pappa
skrattar än idag åt att jag i rent ursinne slängde ur mig det till läkaren
under min inskrivning på avdelningen – ”Ni påstår att man ska leva på ett visst
sätt för att undvika att bli sjuk! Men jag ska säga dig en sak, det är ren
jävla BULLSHIT!!!”.

Jag gjorde allting man skulle göra rätt och det är först nu man blir nojig! Man
kan omöjligt styra över denna hemska sjukdom och jag tycker det är illa att gå
ut med olika ”regler” man ska följa för att undvika att bli sjuk när det ändå
inte hjälper! Du kan leva hur ohälsosamt som helst, hela livet, och ändå slippa
att bli drabbad…

… Idag, när jag är sjuk, så vill läkare och sjuksköterskor att jag lever allt
annat än hälsosamt. De vill att jag ska äta mycket fett, kolhydrater och salt –
i och för sig ser de all mat man får i sig som bra mat just nu! Jag ska försöka
promenera men undvika styrkelyftning och annan tung träning (just nu). Jag
hoppas att jag hittar tillbaka till mina sunda vanor så fort jag blir frisk,
det var min livsstil innan jag blev sjuk, men man undrar ju om det kanske var
det som gjorde att jag drabbades… tankarna slutar inte snurra!