Ni vet när man är trött efter en lång dag. När allting blir mycket mer
känsligt och man kan börja gråta för att man inte når tröjan längst upp i
garderoben eller för att äggen som du skulle äta till frukosten morgonen efter
är slut. Precis likadant kommer cancer-tankarna till mig på kvällen – tankar
tillsammans med ångest och gråt!

Det vet alla. Allting blir jobbigare och dumma tankar kommer till en när man är
trött. I förrgår (16/5) var det extra jobbigt för mig. Jag och min pojkvän var
ute och gick kvällspromenaden med hunden, vi pratade om gamla låtar och helt
plötsligt kom det bara till mig. Jag fick låna en ängel – Shirley Clamp. Denna
låt lyssnade jag mycket på för några år sedan.

En dokumentär, ett barn som var svårt sjuk i cancer, man fick följa barnet i
månader, kanske år. Familjen visste att barnet skulle gå bort, men självklart
hoppades dom. Dokumentären slutar med att barnet dör och denna låt spelas. Jag
skickar sms till pappa att om någonting händer mig så vill jag att denna låt
spelas och får till svar att ”Ingenting kommer att hända dig”, mamma kommer och
håller om mig och jag får samma svar ifrån henne.

Idag när man är pigg så kan man skämmas och fråga sig själv varför man skriver
sådana dumheter. Men man måste dela med sig. Det är på kvällen mina ärliga
tankar om cancer kommer. Jag är rädd, jag är ledsen och undrar självklart en
väldig massa. Och man får vara och känna allt detta! Man kan inte vara stark
hela tiden utan måste dela av sig av sina tankar och känslor. Detta är
någonting jag måste jobba med, vilket jag ska göra tillsammans med min kurator,
men det är tufft även det. Jag måste lära mig att mina föräldrar och vänner
blir minst lika arga och ledsna av att jag inte delar av mig med vad jag känner
– jag försöker bara visa mig stark…